döda bären

Känslan av att få sätta på sig ridkläderna för att åka till stallet och rida på den vita prinsen. Mitt mumintroll, min bamse, min gunghäst och min fina vita springare.

Att få veta att det är mig han tittar efter när jag kommer där i stallgången. Att han lyfter sitt huvud varje gång jag säger hej eller hans namn. Hans öron för en gång skull står framåt. Just för att jag är jag. Han bryr sig inte om hur jag skrattar, om mitt nagellack är gammalt, om mina kläder är omatchade eller hur jag ser ut. Bara vi hittar den posetiva känslan tillsammans.

älskar min vita springare


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0